En gång för länge sedan, när jag var alldeles ung och hade fått mitt första barn, var nog den gången när jag började skriva ”lite mer”. Genom alla mina utbildningsår hade jag fått beröm för det jag skrivit i ”mina uppsatser”!
Under den första fantastiska tiden med vår äldsta dotter skrev jag prosadikter om hur jag upplevde dagarna med en ny familjemedlem. Möjligen har jag något kvar i dotterns första fotoalbum… annars är det ”preskriberat”!
Det gick några år och mina tankar omkring ”förr i tiden — nuförtiden” fanns i mitt huvud och det ville jag då sätta på pränt. Men tiden räckte INTE! Familjen, mitt yrke som lärare, att vara bonnakäring och en sammanhållande länk i den ”vidare” familjen… tog all min vakna tid!
Tanken om OSKE lades på is; min huvudkaraktär hette redan då, från början, OSKE. Genom åren som sedan följde hörde våra tre döttrar den ömma modern önska sig, väldigt ofta, ”en kurs i svenska för att friska upp grammatiken”!!! Så att hon skulle kunna börja skriva, på allvar!
En kurs i grammatik kände jag skulle behövas efter alla år i ”träda”, trots att jag var utbildad och verksam lärare; småskollärarinna, från den absolut sista klassen på den treåriga utbildningen på det gamla anrika seminariet Rostad i Kalmar, som under vår tid ”blåstes ur” och blev Högskola!
Under en jul för ca tio år sedan tog mellandottern beslut! Hon hade ”tröttnat” på att höra sin mors önskningar! Hon ringde upp Universitetet i Växjö och jag blev antagen till en kurs i ”kreativt skrivande”! Fyra år på halvfart…
DÄR, DÅ… började OSKE ”ta form” på allvar.
Min tanke har hela tiden varit att få berätta om en svunnen tid. En bondetid som fanns överallt då, i början av 50-talet. Den optimistiska efterkrigstiden…
Så visste jag också att våra döttrar mer än gärna såg, att allt jag berättat ”om förr i tiden”, blev ”satt på pränt”!
Jag har ett antal gånger blivit ”jämförd” med Astrid Lindgren och det känns ”alldeles för stort”! Det är inte ens den tiden Astrid Lindgren berättar om i sina böcker. Jag hade verkligen inte vår stora världsberömda författarinna i mina tankar när jag skrev mina tre första böcker om OSKE.
Genom Oskes äventyr får vi ta del av glädjen som finns varje dag, trots både vardagsslit och en stor familjesorg.
